|
Diskussionen om
globaliseringen är intressant eftersom den rör många viktiga
områden. Tyvärr så förenklas den allt för ofta så mycket att de
verkligt viktiga frågorna försvinner. För att orientera sig inom
området är det viktigt att skilja på två olika aspekter av
problematiken som ofta blandas samman i diskussionen.
För det första handlar
diskussionen om huruvida det behövs någon förändring då det gäller
den nuvarande utvecklingen. Relativt få hävdar att dagens situation
inte behöver åtgärdas, eller att vi inte har något ansvar för de
människor, de andra djur och naturen som lider idag. Även om endast
någora få deklarerar öppet att det inte ser några problem är det
dock väldigt många som agerar som om det inte fanns några problem.
Detta trots att det finns en ganska väl utbredd probleminsikt och
solid forskning att stå på.
Vi talar faktiskt om en politisk
och vetenskaplig probleminsikt som funnits i över 30 år, men som de
senaste tio åren skapat allt större förvirring och gett upphov till
konflikter. Inte minst eftersom det är uppenbart att politiker
och näringsliv inte löser de utmaningar som de i stunder av
insikt faktiskt själva säger är de viktigaste.
"A point has been
reached in history when we must shape our actions throughout the
world with a more prudent care for their environmental
consequences. Through ignorance or indifference we can do massive
and irreversible harm to the earthly environment on which our life
and well-being depend. Conversely, through fuller knowledge and
wiser action, we can achieve for ourselves and our posterity a
better life in an environment more in keeping with human needs and
hopes." Punkt 6, United Nations Conference on the Human
Environment Stockholm, 5 to 16 June 1972
"Människan står inför ett vägval i historien. Vi står
inför möjligheten av en bestående ojämlikhet mellan och inom
nationer, ökad fattigdom, hunger, ohälsa och analfabetism och
fortsatt förstöring av de ekosystem som vi är beroende av för vår
välfärd.En integrering av miljö- och utvecklings-frågor och ett
större engagemang i dessa frågor kommer emellertid att leda till
att människors basbehov tillgodoses, till en förbättrad
levnadsstandard för alla. Bättre skydd av och hushållning men
ekosystemen och en tryggare, lyckligare framtid.
Kapitel 1.1, Agenda 21, FN:s konferens om miljö och
utveckling, Rio de Janeiro, juni
1992
För det andra handlar
frågon om hur utmaningarna skall lösas och nu kommer vi in på
riktigt minerad mark. Under lång tid har de stora
politiska partierna liksom de stora företagen hävdat
principen, mer av samma sak. Dvs man antar att allt löser sig med
"ökad tillväxt", "mer handel", etc. Men långsamt har det gått upp
för allt fler av världens politiska ledare, likväl som för många
inom näringslivet, att "mer-av-det-vanliga-principen" inte fungerar.
Ännu är det dock långt kvar till handling och den ibland upplysta
retoriken ger få avtryck i praktiken. Tyvärr gäller även bland detta
de mer progressiva aktörerna. Att så lite händer kan tyckas
förvånande med det är faktiskt inte förrän de senaste åren som
offentliga organ tydligt kunde klargöra att den ekonomiska
utvecklingen inte är hållbar.
"No overall positive trends
can be depicted within the scope of the outlooks. For most of the
issues there has either been insufficient progress towards
recovery of a healthy environment, or unfavourable underlying
developments… environmental action need to be integrated more
closely into economic measures." Environment in the
European Union at the turn of the century European
Environment Agency, 1999
Den senaste tiden ser vi
dock allt fler tecken på att något håller på att hända inte minst då
det gäller diskussionerna om övergången till ett kunskapssamhälle. I
detta arbete arbetar företag, NGOs och internationella institutioner
många gånger sida vid sida. I detta arbete står ofta rättvisa,
dagens marknadsproblem tillsammans med ett ifrågasättande av
tillväxt som överordnad princip i centrum.
"There is certainly no shortage of
financial wealth to address these social and environmental
problems. However, two factors in particular frustrate such
efforts. Firstly, wealth is unequally distributed – in a recent
survey, the world’s 225 richest individuals had a combined wealth
of over $1 trillion; equal to the annual income of the world’s
poorest 47% - 2.5 billion people. Secondly, today’s markets do not
encourage investments that provide a return over the longer term…
[T]here is a need to exercise greater discrimination between those
patterns of economic growth, which promote sustainable
development, and those that exacerbate the current problems. It is
becoming increasingly apparent that economic growth per se can no
longer comprise our overarching developmental goal, particularly
in the rich parts of the world." Contribution for WSIS Prepcom -2 by The Global
e-Sustainability Initiative (Business, UNEP and the ITU working in
Partnership) and WWF läs hela
dokumentet
Även om det kan se mörk ut
i massmedia händer det med andra ord mycket under
ytan. Det lär knappast bli någon friktionsfri resa vi har framför
oss, men möjligheterna är i stort sett obegränsade. Vad som framför
allt krävs nu är mod och vision. Att våga sätta upp tydliga mål att
sträva mot. Att våga tänka nytt. Vi har under lång tid levt i ett
ekonomiskt system som tagit relativt stora delar av världen ur
fattigdom. Nu skall den ekonomin ställas om så att alla skall få
utvecklas och det ekologiska fotavtrycket minskar hos oss i den rika
världen.
Under rubrikerna till vänster presenteras några
av de mest intensivt diskurerade områdena idag, ekonomiska
institutioner, globala regelverk och transnationella
företag.
Personligen anser jag att globaliseringen bäst
förstås som ett deskriptivt begrepp som fångar den förändring som vi
nu ser, på samma sätt som industrialiseringen är ett begrepp som
fångar de förändringar ett samhälle går igenom då det
lämnar det agrara samhället och övergår till
industriproduktion. Att försöka göra globaliseringen till något
positivt eller negativt, dvs ett normativt begrepp, är inte
meningsfullt eftersom ingen entydig eller dominerande
definition finns.
Många av ovanstående tankar
kring den ekonomiska globaliseringen har jag diskuterat
i skriften "En global accelererad
ekonomi".
Jag kan inte undgå att ha med
följande som jag brukar använda då frågan om en rättvis
globalisering diskuteras. Det är ganska okänt i vår del av världen,
men mer känt i Afrika.
In
the preparations for The World Conference against Racism, Racial
Discrimination, Xenophobia and Related Intolerance in Durban,
South Africa a group of Africans put forward the following demand
asking for 777 Trillion dollars:
"That an International
Team, of Continental African and Diasporan Lawyers, will be
established to pursue all legal means, to demand justice (e.g.
Monetary compensation, US$777 Trillion dollars principal with
interest per annum at the current market rate) from those nations
of western Europe, Americas, and Institutions who participated and
benefited from the Trans-Atlantic slave trade and Colonialism.
This will be done through the International bodies, such as the
United Nations, International Court of Justice, Organisation of
African Unity, International Labour and Trade organizations and
other bodies."
Ur: Afrikan World Reparations and
Repatriation Truth Commission, The Accra Decleration, 12 August
1999.
|