Att jag benämnt rubriken på detta avsnitt "efter samhället" beror på att jag tror att det kan vara fruktbart att ifrågasätta i vilken utsträckning det är meningsfullt att idag tala om ett samhälle i en stor del av västvärlden på det sätt vi gjort tidigare.

Det tycks som om mycket av den ekonomiska globaliseringen vi ser utmanar både det som samhället byggde på och syftade till. Att globaliseringen utmanar det som samhället traditionellt byggt på bär både positiva och negativa förtecken. Att definiera sig som tillhörande en kultur och territoriellt avgränsa sig är inte nödvändigtvis något positivt. Tvärtom är detta något som ofta legat till grund för destruktiva konflikter och våldsamheter genom historien. Att kulturer skär över territoriella gränser och gör att många människor över hela världen känner liten eller ingen samhörighet med de personer som lever inom samma territoriella område kan ses som en viktig kraft i att skapa en hållbar globalisering där hänsyn tas till alla på vår planet.

Det som är allvarligare är att även syftet med samhället, att göra något gemensamt och att "hålla samman" också på olika sätt hotas. Genom alla tider har människor kommit samman för att gemensamt skapa något. För att detta skall kunna ske gemensamt och inte på enstaka individers eller gruppers villkor har olika system och regelverk skapats. Den ekonomiska globalisering och den visionslösa ekonomism som präglar en stor del av vår samhällsdebatt tycks helt förtränga tankarna på att framtiden är något som människor bör forma tillsammans.

Då de gamla institutionerna, de stora företagen och nationalstaternas företrädare, genom sin ekonomiska politik/verksamhet tycks ignorera tanken på att skapa något gemensamt uppstår frågan var frågor om vår gemensamma framtid skall utformas. På dessa sidor presenterar jag några tankar utifrån nationalstaten, nationalstaten, utbildningen och familjen som är två enheter som spelat en viktig roll då det gäller samhällets funktion och utformandets av dess mål. Mellan dessa två finner vi ett samhälle som vi ännu bara kan skönja konturerna av.